keyboard_tab Fair Advertising 2006/0114 SV

whereas sådan:

• whereas (15) 1
• whereas (20) 1

definitions:

Artikel 3

När det skall avgöras om viss reklam är vilseledande skall hänsyn tas till alla inslagen i reklamen och särskilt till sådan information som reklamen innehåller om följande:

a)

De utmärkande egenskaperna för varor eller tjänster, som t.ex. tillgänglighet, beskaffenhet, utförande, sammansättning, tillverkningsmetod och tillverknings- eller leveransdatum, ändamålsenlighet, användningsområden, kvantitet, specifikation, geografiskt eller kommersiellt ursprung eller det resultat man kan förvänta sig av användningen, eller resultat från provningar och undersökningar som utförts på varorna eller tjänsterna ifråga.

b)	Priset eller hur priset beräknas och leveransvillkoren för varorna eller utförandet av tjänsterna ifråga.

c)	Annonsörens status, hans näringskännetecken och rättigheter, t.ex. hans identitet och finansiella tillgångar, hans meriter och de industriella, kommersiella eller immateriella rättigheter som han innehar, eller de priser och belöningar som han tilldelats.

Artikel 5

1.   Medlemsstaterna skall i näringsidkarnas och konkurrenternas intresse se till att det finns lämpliga och effektiva metoder för att bekämpa vilseledande reklam och att bestämmelserna om jämförande reklam följs.

sådana metoder skall innefatta rättsliga bestämmelser enligt vilka personer eller organisationer, som enligt den nationella lagstiftningen anses ha ett rättmätigt intresse av att bekämpa vilseledande reklam eller reglera jämförande reklam, får

a)	vidta rättsliga åtgärder mot sådan reklam, eller

b)	anmäla sådan reklam till en förvaltningsmyndighet som är behörig antingen att besluta rörande klagomål eller att inleda lämpliga rättsliga förfaranden.

2.   Det skall ankomma på varje enskild medlemsstat att avgöra vilken av de möjligheter som avses i punkt 1 andra stycket som skall finnas tillgängliga, och om domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna skall få rätt att kräva att andra etablerade medel för att behandla klagomål först skall tillgripas, däribland de som nämns i artikel 6.

Det skall ankomma på varje enskild medlemsstat att avgöra

a)	om dessa rättsliga medel får riktas mot en enskild näringsidkare eller mot en grupp näringsidkare från samma näringsgren, och

b)	om dessa rättsliga medel får riktas mot en kodutfärdare, om den tillämpliga koden gör det lättare att kringgå de rättsliga kraven.

3.   Genom de bestämmelser som anges i punkterna 1 och 2 skall medlemsstaterna ge domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna befogenheter att, i de fall de anser sådana åtgärder nödvändiga med hänsyn till alla inblandades och särskilt allmänhetens intresse,

a)	besluta att den vilseledande eller otillåtna jämförande reklamen skall upphöra, eller att besluta om lämpligt rättsligt förfarande för att få till stånd ett sådant beslut, eller

b)	besluta om förbud mot publicering, eller inleda ett lämpligt rättsligt förfarande för att få till stånd ett sådant beslut, om den vilseledande eller otillåtna jämförande reklamen ännu inte publicerats men publiceringen är nära förestående.

Första stycket skall vara tillämpligt även om det inte finns bevis för faktisk förlust eller skada eller för uppsåt eller vårdslöshet från annonsörens sida.

Medlemsstaterna skall ombesörja att de åtgärder som avses i första stycket vidtas skyndsamt antingen med tillfällig verkan eller med slutgiltig verkan, varvid varje enskild medlemsstat har att avgöra vilket av de två alternativen som skall väljas.

4.   Med hänsyn till de fortsatta följdverkningarna av vilseledande eller otillåten jämförande reklam, som skall upphöra enligt ett slutgiltigt beslut, kan medlemsstaterna tilldela domstolarna och förvaltningsmyndigheterna befogenhet

a)	att kräva hel eller delvis publicering av detta beslut och i sådan form de bedömer lämplig,

b)	att dessutom kräva publicering av beriktigande.

5.   I fråga om de förvaltningsmyndigheter som avses i punkt 1 andra stycket b gäller följande:

a)	De måste vara så sammansatta att det inte finns anledning att tvivla på deras opartiskhet.

b)	De måste, när de behandlar ett klagomål, få full befogenhet att övervaka och genomdriva att deras beslut efterlevs.

c)	De måste som regel motivera sina beslut.

6.   När de befogenheter som anges i punkt 3 och 4 utövas uteslutande av en förvaltningsmyndighet, skall skälen till besluten alltid anges. I detta fall måste det fastställas ett förfarande så att varje otillbörlig eller oskälig myndighetsutövning eller underlåtenhet att utöva dessa befogenheter kan bli föremål för rättslig prövning.

Artikel 6

Detta direktiv utesluter inte en frivillig kontroll, som medlemsstaterna kan uppmuntra, av vilseledande eller jämförande reklam genom självreglerande organ, och inte heller att sådana organ anlitas av de personer eller organisationer som avses i artikel 5.1 andra stycket under förutsättning att förfaranden inför sådana organ är tillgängliga utöver det rättsliga förfarande eller förvaltningsförfarande som omfattas av den artikeln.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall tilldela domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna befogenheter som i domstolsförfarandet eller förvaltningsförfarandet som avses i artikel 5 ger dem följande befogenheter:

a)

Att kräva av annonsören att han lägger fram bevis för riktigheten av de faktiska påståenden han framför i sin reklam; detta under förutsättning att ett sådant krav förefaller lämpligt på grund av omständigheterna i det särskilda fallet med beaktande av de rättmätiga intressena hos annonsören och varje annan part i förfarandet, och att när det gäller jämförande reklam kräva av annonsören att han inom en kort tid lägger fram sådana bevis.

b)	Att betrakta de faktiska påståendena som oriktiga, om bevisen som begärts in enligt a inte läggs fram eller bedöms otillräckliga av domstolen eller förvaltningsmyndigheten.