keyboard_tab Data Act 2023/2854 SV

1.   Uppkopplade produkter ska utformas och tillverkas, och tillhörande tjänster ska utformas och tillhandahållas, så att produktdata och data från tillhörande tjänster, inbegripet relevanta metadata som krävs för att tolka och använda dessa data, som standard är direkt tillgängliga för användaren, när detta är relevant och tekniskt möjligt, på ett enkelt, säkert och kostnadsfritt sätt i ett heltäckande, strukturerat, allmänt använt och maskinläsbart format.

2.   Innan ett avtal om köp, hyra eller leasing av en uppkopplad produkt ingås ska försäljaren, uthyraren eller leasegivaren, som kan vara tillverkaren, lämna åtminstone följande information till användaren på ett tydligt och begripligt sätt:

3.   Innan ett avtal om tillhandahållande av en tillhörande tjänst ingås ska leverantören av en sådan tjänst lämna åtminstone följande information till användaren på ett tydligt och begripligt sätt:

1.   Användare, datahållare och datamottagare ska ha tillgång till ett tvistlösningsorgan, som certifierats i enlighet med punkt 5 i denna artikel, för att lösa tvister enligt artiklarna 4.3, 4.9 och 5.12 samt tvister avseende rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor för tillgängliggörande av data på ett öppet sätt i enlighet med detta kapitel och kapitel IV.

2.   Tvistlösningsorganen ska informera de berörda parterna om avgifter eller mekanismer som används för att fastställa avgifter innan dessa parter begär ett beslut.

3.   När det gäller tvister som hänskjutits till ett tvistlösningsorgan enligt artiklarna 4.3, 4.9 och 5.12, om tvistlösningsorganet avgör en tvist till förmån för användaren eller datamottagaren, ska datahållaren bära alla de avgifter som tas ut av tvistlösningsorganet och ersätta den användaren eller den datamottagaren för alla andra rimliga kostnader som denne har ådragit sig i samband med tvistlösningen. Om tvistlösningsorganet avgör en tvist till förmån för datahållaren ska användaren eller datamottagaren inte vara skyldig att ersätta några avgifter eller andra utgifter som datahållaren har betalat eller ska betala i samband med tvistlösningen, såvida inte tvistlösningsorganet finner att användaren eller datamottagaren uppenbart har handlat i ond tro.

4.   Kunder och leverantörer av databehandlingstjänster ska ha tillgång till ett tvistlösningsorgan, som certifierats i enlighet med punkt 5 i denna artikel, för att lösa tvister som rör överträdelser av kundernas rättigheter och de skyldigheter som leverantörer av databehandlingstjänster har, i enlighet med artiklarna 23–31.

5.   Den medlemsstat där tvistlösningsorganet är etablerat ska på begäran av det organet certifiera detta organ, om organet har visat att det uppfyller samtliga följande villkor:

6.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de tvistlösningsorgan som certifierats i enlighet med punkt 5. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över dessa organ på en särskild webbplats och hålla den uppdaterad.

7.   Ett tvistlösningsorgan ska vägra att behandla en begäran om lösning av en tvist som redan har hänskjutits till ett annat tvistlösningsorgan eller till en domstol i en medlemsstat.

8.   Ett tvistlösningsorgan ska ge parterna möjlighet att inom rimlig tid framföra sina synpunkter i frågor som dessa parter har begärt ska prövas vid det organet. I detta sammanhang ska varje part i en tvist förses med inlagorna från den andra parten i tvisten och eventuella utlåtanden från experter. Parterna ska ges möjlighet att lämna synpunkter på sådana inlagor och utlåtanden.

9.   Ett tvistlösningsorgan ska fatta sitt beslut i en fråga som hänskjutits till det inom 90 dagar efter mottagandet av en begäran enligt punkterna 1 och 4. Detta beslut ska vara skriftligt eller på ett varaktigt medium och ska åtföljas av en motivering.

10.   Tvistlösningsorganen ska utarbeta och offentliggöra årliga verksamhetsrapporter. Sådana årliga rapporter ska innehålla i synnerhet följande information:

11.   För att underlätta utbytet av information och bästa praxis får ett tvistlösningsorgan besluta att inkludera rekommendationer i den rapport som avses i punkt 10 om hur problem kan undvikas eller lösas.

12.   Ett tvistlösningsorgans beslut ska endast vara bindande för parterna om parterna uttryckligen och innan tvistlösningsförfarandet inleds har samtyckt till att beslutet är bindande.

13.   Denna artikel påverkar inte parters rätt att söka ett effektivt rättsmedel inför en domstol i en medlemsstat.

1.   Kundens rättigheter och leverantörens skyldigheter vad gäller ett byte av leverantör av databehandlingstjänster eller, i tillämpliga fall, till lokal IKT-infrastruktur ska tydligt anges i ett skriftligt avtal. leverantören av databehandlingstjänster ska göra detta avtal tillgängligt för kunden före undertecknandet av avtalet på ett sätt som gör det möjligt för kunden att lagra och återge avtalet.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2019/770 ska det avtal som avses i punkt 1 i denna artikel innehålla åtminstone följande:

3.   Det avtal som avses i punkt 1 ska innehålla klausuler enligt vilka kunden får underrätta leverantören av databehandlingstjänster om sitt beslut att vidta en eller flera av följande åtgärder när den maximala uppsägningstid som avses i punkt 2 d löper ut:

4.   Om den obligatoriska maximala övergångsperiod som föreskrivs i punkt 2 a är tekniskt ogenomförbar ska leverantören av databehandlingstjänster underrätta kunden inom 14 arbetsdagar efter det att begäran om byte gjorts och vederbörligen motivera varför det är tekniskt ogenomförbart samt ange en alternativ övergångsperiod, som inte får överstiga sju månader. I enlighet med punkt 1 ska driftskontinuitet säkerställas under hela den alternativa övergångsperiod.

5.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 ska det avtal som avses i punkt 1 innehålla klausuler som ger kunden rätt att förlänga övergångsperioden en gång med en tidsperiod som kunden anser lämpligare för sina egna ändamål.

1.   leverantörer av databehandlingstjänster ska göra följande information tillgänglig på sina webbplatser och hålla den informationen uppdaterad:

2.   De webbplatser som avses i punkt 1 ska förtecknas i avtal för alla databehandlingstjänster som erbjuds av leverantörer av databehandlingstjänster.

1.   Från och med den 12 januari 2027 får leverantörer av databehandlingstjänster inte ta ut några bytesavgifter av kunden för bytesprocessen.

2.   Från och med den 11 januari 2024 till och med 12 januari 2027 får leverantörer av databehandlingstjänster ta ut nedsatta bytesavgifter av kunden för bytesprocessen.

3.   De nedsatta bytesavgifter som avses i punkt 2 får inte överstiga de kostnader som är direkt kopplade till den berörda bytesprocessen som uppstår för leverantören av databehandlingstjänster.

4.   Innan leverantörer av databehandlingstjänster ingår avtal med en kund ska de förse den presumtiva kunden med tydlig information om vilka standardavgifter och straffavgifter för förtida uppsägning som kan komma att utkrävas, samt om de nedsatta bytesavgifterna som kan komma att utkrävas under den tidsperiod som avses i punkt 2.

5.   I förekommande fall ska leverantörer av databehandlingstjänster tillhandahålla information till en kund om databehandlingstjänster som inbegriper mycket komplexa eller kostsamma byten eller för vilka det är omöjligt att byta utan betydande störningar i data, digitala tillgångar eller tjänstearkitektur.

6.   I tillämpliga fall ska leverantörerna av databehandlingstjänster göra den information som avses i punkterna 4 och 5 allmänt tillgänglig för kunderna via en särskild del av sin webbplats eller på något annat lättillgängligt sätt.

7.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 45 med avseende på att komplettera denna förordning genom att inrätta en övervakningsmekanism som låter kommissionen övervaka de bytesavgifter som tas ut av leverantörer av databehandlingstjänster på marknaden för att säkerställa att avskaffandet och nedsättningen av bytesavgifter enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln kommer att genomföras i enlighet med de tidsfrister som föreskrivs i de punkterna.

1.   leverantörer av databehandlingstjänster som avser skalbara och elastiska datorresurser begränsade till infrastrukturella element såsom servrar, nät och de virtuella resurser som krävs för driften av infrastrukturen, men som inte ger åtkomst till de operativa tjänster, den programvara och de applikationer som lagras, på annat sätt behandlas eller används på dessa infrastrukturkomponenter ska, i enlighet med artikel 27, vidta alla rimliga åtgärder som står i deras makt för att underlätta för kunden att, efter att denna har bytt till en tjänst som omfattar samma tjänstetyp, uppnå funktionell likvärdighet vid användningen av den destinationstjänsten för databehandling. Den ursprungliga leverantören av databehandlingstjänster ska underlätta bytesprocessen genom att tillhandahålla kapacitet, adekvat information, dokumentation, tekniskt stöd och, vid behov, nödvändiga verktyg.

2.   Andra leverantörer av databehandlingstjänster än de som avses i punkt 1 ska göra öppna gränssnitt tillgängliga i samma utsträckning för alla sina kunder och de berörda destinationsleverantörerna av databehandlingstjänster och kostnadsfritt i syfte att underlätta bytesprocessen. Dessa gränssnitt ska innehålla tillräcklig information om den berörda tjänsten för att möjliggöra utveckling av programvara för kommunikation med tjänsterna, i syfte att åstadkomma dataportabilitet och interoperabilitet.

3.   För andra databehandlingstjänster än de som avses i punkt 1 i denna artikel ska leverantörer av databehandlingstjänster säkerställa kompatibilitet med gemensamma specifikationer som bygger på öppna interoperabilitetsspecifikationer eller harmoniserade standarder för interoperabilitet minst tolv månader efter det att hänvisningarna till dessa gemensamma specifikationer eller harmoniserade standarder för interoperabla databehandlingstjänster offentliggjordes i det centrala unionsregistret över standarder för interoperabla databehandlingstjänster efter offentliggörandet av de underliggande genomförandeakterna i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 35.8.

4.   Andra leverantörer av databehandlingstjänster än de som avses i punkt 1 i denna artikel ska uppdatera det onlineregister som avses i artikel 26 b i enlighet med sina skyldigheter enligt punkt 3 i den här artikeln.

5.   Vid byten mellan tjänster av samma tjänstetyp, för vilka gemensamma specifikationer eller harmoniserade standarder för interoperabla databehandlingstjänster som avses i punkt 3 i denna artikel inte har offentliggjorts i det centrala unionsregistret över standarder för interoperabla databehandlingstjänster i enlighet med artikel 35.8, ska leverantören av databehandlingstjänsterna på kundens begäran exportera alla exporterbara data i ett strukturerat, allmänt använt och maskinläsbart format.

6.   leverantörer av databehandlingstjänster ska inte vara skyldiga att utveckla ny teknik eller nya tjänster, eller att röja eller överföra digitala tillgångar som skyddas genom immateriella rättigheter eller utgör en företagshemlighet till en kund eller en annan leverantör av databehandlingstjänster eller att äventyra kundens eller leverantörens driftssäkerhet och driftsintegritet.

1.   De skyldigheter som fastställs i artiklarna 23 d, 29, 30.1 och 30.3 ska inte tillämpas på databehandlingstjänster där de flesta huvudfunktioner har skräddarsytts för att tillgodose en enskild kunds särskilda behov eller där alla komponenter har utvecklats för en enskild kunds räkning, och om dessa databehandlingstjänster inte erbjuds i stor kommersiell skala via tjänstekatalogen hos leverantören av databehandlingstjänster.

2.   De skyldigheter som fastställs i detta kapitel ska inte tillämpas på databehandlingstjänster som tillhandahålls som en icke-produktionsversion för testnings- och utvärderingsändamål och under en begränsad tidsperiod.

3.   Innan ett avtal om tillhandahållande av de databehandlingstjänster som avses i denna artikel ingås ska leverantören av databehandlingstjänster informera den potentiella kunden om vilka skyldigheter i detta kapitel som inte är tillämpliga.

1.   leverantörer av databehandlingstjänster ska vidta alla adekvata tekniska, organisatoriska och rättsliga åtgärder, inbegripet avtal, för att förhindra internationell statlig åtkomst och tredjeländers statliga åtkomst till och överföring av icke-personuppgifter som innehas i unionen, om en sådan överföring eller åtkomst skulle strida mot unionsrätten eller den berörda medlemsstatens nationella rätt, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 eller 3.

2.   Beslut eller domar från en domstol i ett tredjeland och beslut från en administrativ myndighet i ett tredjeland där det krävs att en leverantör av databehandlingstjänster överför eller ger åtkomst till icke-personuppgifter som omfattas av denna förordning och som innehas i unionen ska endast erkännas eller genomföras på något som helst sätt om de grundar sig på en internationell överenskommelse, såsom ett fördrag om ömsesidig rättslig hjälp, som gäller mellan det begärande tredjelandet och unionen, eller ett sådant avtal mellan det begärande tredjelandet och en medlemsstat.

3.   I de fall då, i avsaknad av en internationell överenskommelse som avses i punkt 2, en leverantör av databehandlingstjänster är adressat för ett beslut eller en dom från en domstol i ett tredjeland eller ett beslut från en administrativ myndighet i ett tredjeland om att överföra eller ge åtkomst till icke-personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som innehas i unionen, och efterlevnaden av ett sådant beslut skulle riskera att medföra att adressaten bryter mot unionsrätten eller den berörda medlemsstatens nationella rätt, ska tredjelandsmyndigheten motta eller få åtkomst till sådana data endast om

Beslutets eller domens adressat får begära ett yttrande från det relevanta nationella organ eller den relevanta nationella myndighet som har behörighet för internationellt samarbete i rättsliga frågor, för att avgöra om de villkor som anges i första stycket är uppfyllda, särskilt när den anser att beslutet kan avse företagshemligheter och andra kommersiellt känsliga data samt innehåll som skyddas av immateriella rättigheter eller att överföringen kan leda till återidentifiering. Det relevanta nationella organet eller den relevanta nationella myndigheten får samråda med kommissionen. Om adressaten anser att beslutet eller domen kan inkräkta på unionens eller dess medlemsstaters nationella säkerhets- eller försvarsintressen ska den begära ett yttrande från det relevanta nationella organet eller den relevanta nationella myndigheten för att avgöra om begärda data rör unionens eller dess medlemsstaters nationella säkerhets- eller försvarsintressen. Om adressaten inte har fått något svar inom en månad, eller om yttrandet av ett sådant organ eller en sådan myndighet visar att de villkor som anges i första stycket inte är uppfyllda, får adressaten avslå begäran om överföring eller åtkomst till icke-personuppgifter av dessa skäl.

Europeiska datainnovationsstyrelsen, som avses i artikel 42, ska ge råd till och bistå kommissionen vid utarbetandet av riktlinjer för bedömningen av huruvida de villkor som avses i första stycket i denna punkt är uppfyllda.

4.   Om de villkor som fastställs i punkt 2 eller 3 är uppfyllda ska leverantören av databehandlingstjänster tillhandahålla den minsta mängd data som är tillåten som svar på en begäran, på grundval av en rimlig tolkning av den begäran av den leverantör, det relevanta nationella behöriga organ eller den relevanta behöriga nationella myndighet som avses i punkt 3 andra stycket.

5.   leverantören av databehandlingstjänster ska informera kunden om att det finns en begäran från en myndighet i ett tredjeland om att få åtkomst till dess data innan leverantören tillmötesgår den begäran, utom när begäran tjänar brottsbekämpande ändamål och så länge som detta är nödvändigt för att upprätthålla den brottsbekämpande verksamhetens effektivitet.

1.   Kraven i artiklarna 23, 24, 25.2 a ii, a iv, e och f och 30.2–30.5 ska också gälla i tillämpliga delar för leverantörer av databehandlingstjänster för att underlätta interoperabilitet för parallell användning av databehandlingstjänster.

2.   När en databehandlingstjänst används parallellt med en annan databehandlingstjänst, får leverantörerna av databehandlingstjänster påföra uttagsavgifter för data, men endast i syfte att vidareföra de kostnader som uppkommit, utan att överskrida dessa kostnader.

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen och efterlevnaden av denna förordning (behöriga myndigheter). Medlemsstaterna får inrätta en eller flera nya myndigheter eller förlita sig på befintliga myndigheter.

2.   Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet ska den bland dem utse en datasamordnare för att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och bistå enheter som omfattas av denna förordning i alla frågor som rör dess tillämpning och efterlevnad. De behöriga myndigheterna ska, vid utövandet av de uppgifter och befogenheter som tilldelats dem enligt punkt 5, samarbeta med varandra.

3.   De tillsynsmyndigheter som ansvarar för att övervaka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 ska ansvara för att övervaka tillämpningen av den här förordningen när det gäller skyddet av personuppgifter. Kapitlen VI och VII i förordning (EU) 2016/679 ska gälla i tillämpliga delar.

Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka tillämpningen av denna förordning i den mån den berör kommissionen, Europeiska centralbanken eller unionsorgan. Där det är relevant ska artikel 62 i förordning (EU) 2018/1725 gälla i tillämpliga delar.

Uppgifterna och befogenheterna för de tillsynsmyndigheter som avses i denna punkt ska utövas med avseende på behandling av personuppgifter.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel gäller följande:

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna och befogenheterna för de behöriga myndigheterna är tydligt definierade och omfattar följande:

Om en datasamordnare har utsetts ska denna underlätta det samarbete som avses i första stycket f, g och h och på begäran bistå de behöriga myndigheterna.

6.   Datasamordnaren ska, om en sådan behörig myndighet har utsetts,

7.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namnen på de behöriga myndigheterna och deras uppgifter och befogenheter samt, i tillämpliga fall, namnet på datasamordnaren. Kommissionen ska föra ett offentligt register över dessa myndigheter.

8.   När de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter i enlighet med denna förordning ska de vara opartiska och stå fria från all yttre påverkan, direkt eller indirekt, och får varken begära eller ta emot instruktioner i enskilda ärenden från någon annan offentlig myndighet eller någon privat part.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har tillräckliga personalresurser och tekniska resurser och relevant sakkunskap för att de på ett effektivt sätt ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med denna förordning.

10.   Enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ska omfattas av behörigheten för den medlemsstat där de är etablerade. Om enheten är etablerad i fler än en medlemsstat ska den anses omfattas av behörigheten för den medlemsstat där den har sitt huvudsakliga etableringsställe, dvs. där enheten har sitt huvudkontor eller säte från vilket de huvudsakliga finansiella funktionerna och den operativa kontrollen utövas.

11.   Varje enhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen, och som inte är etablerad i unionen, ska utse en rättslig företrädare i en av medlemsstaterna.

12.   För att säkerställa efterlevnaden av denna förordning ska enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen bemyndiga en rättslig företrädare som de behöriga myndigheterna ska vända sig till utöver eller i stället för enheten med avseende på alla frågor som rör denna enhet. Den rättsliga företrädaren ska samarbeta med de behöriga myndigheterna och, på begäran, för dessa på ett övergripande sätt påvisa de åtgärder som vidtagits och de bestämmelser som införts av enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.

13.   En enhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen ska anses omfattas av den medlemsstats behörighet där dess rättsliga företrädare finns. Att en sådan enhet utser en rättslig företrädare ska inte påverka denna enhets ansvar eller rättsliga åtgärder som kan vidtas mot denna enhet. Fram till dess att en enhet utser en rättslig företrädare i enlighet med denna artikel ska den i tillämpliga fall omfattas av alla medlemsstaters behörighet med avseende på att säkerställa tillämpningen och efterlevnaden av denna förordning. Varje behörig myndighet får utöva sin behörighet, inbegripet genom att ålägga effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, förutsatt att enheten inte är föremål för verkställighetsförfaranden enligt denna förordning avseende samma sakförhållanden vid en annan behörig myndighet.

14.   De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att från användare, datahållare eller datamottagare, eller deras rättsliga företrädare, som omfattas av deras medlemsstats behörighet begära all information som krävs för att kontrollera efterlevnaden av denna förordning. Varje begäran om information ska stå i proportion till den underliggande uppgiftens utförande och innehålla en motivering.

15.   Om en behörig myndighet i en medlemsstat begär bistånd eller verkställighetsåtgärder från en behörig myndighet i annan medlemsstat ska den lämna en motiverad begäran. En behörig myndighet ska vid mottagandet av en sådan begäran utan oskäligt dröjsmål lämna ett svar med detaljerade uppgifter om de åtgärder som har vidtagit eller som avses att vidtas.

16.   Behöriga myndigheter ska respektera principen om konfidentialitet samt om yrkes- och affärshemligheter och ska skydda personuppgifter i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. All information som utbyts inom ramen för en begäran om bistånd och som tillhandahålls enligt denna artikel får användas endast med avseende på det ärende för vilket den har begärts.

1.   Kommissionen ska senast den 12 september 2028 genomföra en utvärdering av denna förordning och lämna en rapport om de viktigaste resultaten till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I utvärderingen ska särskilt följande bedömas:

2.   Kommissionen ska senast den 12 september 2028 genomföra en utvärdering av denna förordning och lämna en rapport om de viktigaste resultaten till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I denna utvärdering ska effekterna av artiklarna 23–31, 34 och 35 bedömas, särskilt när det gäller prissättning och mångfalden av databehandlingstjänster som erbjuds inom unionen, med särskilt fokus på leverantörer som är mikroföretag och små och medelstora företag.

3.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med de uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta de rapporter som avses i punkterna 1 och 2.

4.   På grundval av de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 kan kommissionen om så är lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet i syfte att ändra denna förordning.