Data Act 2023/2854 SV

a)	att göra produktdata och data från en tillhörande tjänst tillgängliga för användaren av den uppkopplade produkten eller den tillhörande tjänsten,

b)	datahållares tillhandahållande av data till datamottagare,

c)	datahållares tillhandahållande av data till offentliga organ, kommissionen, Europeiska centralbanken och unionsorgan, när det finns ett exceptionellt behov av dessa data för utförandet av en specifik uppgift av allmänt intresse,

d)	att underlätta byten av databehandlingstjänster,

e)	att införa skyddsåtgärder mot olaglig åtkomst för tredje part till icke-personuppgifter, och

f)	utveckling av interoperabilitetsstandarder för åtkomst till, överföring och användning av data.

2. Denna förordning omfattar personuppgifter och icke-personuppgifter, inbegripet följande typer av data i följande sammanhang:

a)	Kapitel II är tillämpligt på data, med undantag för innehåll, avseende uppkopplade produkters och tillhörande tjänsters prestanda, användning och miljö.

b)	Kapitel III är tillämpligt på data från den privata sektorn som omfattas av lagstadgade skyldigheter i fråga om datadelning.

c)	Kapitel IV är tillämpligt på data från den privata sektorn som är åtkomliga och används på grundval av avtal mellan företag.

d)	Kapitel V är tillämpligt på data från den privata sektorn med fokus på icke-personuppgifter.

e)	Kapitel VI är tillämpligt på data och tjänster som behandlas av leverantörer av databehandlingstjänster.

f)	Kapitel VII är tillämpligt på icke-personuppgifter som innehas i unionen av leverantörer av databehandlingstjänster.

3. Denna förordning är tillämplig på följande:

a)	Tillverkare av uppkopplade produkter som släpps ut på marknaden i unionen och leverantörer av tillhörande tjänster, oberoende av dessa tillverkares och leverantörers etableringsort.

b)	Användare i unionen av uppkopplade produkter eller tillhörande tjänster som avses i led a.

c)	Datahållare, oberoende av etableringsort, som gör data tillgängliga för datamottagare i unionen.

d)	Datamottagare i unionen som ges tillgång till data.

Offentliga organ, kommissionen, Europeiska centralbanken och unionsorgan som begär att datahållare gör data tillgängliga när det finns ett exceptionellt behov av dessa data för utförandet av en specifik uppgift av allmänt intresse samt de datahållare som tillhandahåller data till följd av en sådan begäran.

f)	Leverantörer av databehandlingstjänster, oberoende av deras etableringsort, som tillhandahåller sådana tjänster till kunder i unionen.

g)	Deltagare i dataområden och leverantörer av applikationer som använder smarta kontrakt och personer vars närings- eller yrkesverksamhet inbegriper användning av smarta kontrakt för andra i samband med genomförandet av ett avtal.

4. När det i denna förordning hänvisas till uppkopplade produkter eller tillhörande tjänster anses sådana hänvisningar även omfatta virtuella assistenter, i den mån de interagerar med en uppkopplad produkt eller tillhörande tjänst.

5. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av unionsrätt och nationell rätt om skydd av personuppgifter, integritet och konfidentialitet vid kommunikation samt terminalutrustningens integritet, som ska tillämpas på personuppgifter som behandlas i samband med de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning, i synnerhet förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 och direktiv 2002/58/EG, inbegripet tillsynsmyndigheternas befogenheter och behörighet och registrerades rättigheter. I den mån användare är registrerade ska de rättigheter som fastställs i kapitel II i den här förordningen komplettera registrerades rättigheter till tillgång och rättigheter till dataportabilitet enligt artiklarna 15 och 20 i förordning (EU) 2016/679. Om den här förordningen står i strid med unionsrätt om skydd av personuppgifter eller integritet eller med nationell lagstiftning som antagits i enlighet med sådan unionsrätt, ska relevant unionsrätt eller nationell rätt om skydd av personuppgifter eller integritet äga företräde.

6. Denna förordning ska inte tillämpas på eller föregripa frivilliga arrangemang för utbyte av data mellan privata och offentliga enheter, i synnerhet frivilliga arrangemang för datadelning.

Denna förordning påverkar inte unionsrättsakter eller nationella rättsakter som föreskriver delning, åtkomst till och användning av data för att förebygga, förhindra, utreda, upptäcka eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, eller för tull- och skatteändamål, i synnerhet förordningarna (EU) 2021/784, (EU) 2022/2065 och (EU) 2023/1543 samt direktiv (EU) 2023/1544, eller internationellt samarbete på det området. Den här förordningen är inte tillämplig på insamling, delning eller användning av eller åtkomst till data enligt förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849. Den här förordningen är inte tillämplig på områden som inte omfattas av unionsrätten och påverkar under inga omständigheter medlemsstaternas befogenheter i fråga om allmän säkerhet, försvar eller nationell säkerhet, oavsett vilken typ av enhet som medlemsstaterna har anförtrott att utföra uppgifter inom ramen för dessa befogenheter eller deras befogenhet att skydda andra väsentliga statliga funktioner, inbegripet att säkerställa statens territoriella integritet och upprätthålla lag och ordning. Den här förordningen påverkar inte medlemsstaternas befogenheter i fråga om tull- och skatteförvaltning eller medborgares hälsa och säkerhet.

7. Denna förordning kompletterar metoden för självreglering i förordning (EU) 2018/1807 genom att lägga till allmänt tillämpliga skyldigheter för byte av molntjänster.

8. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av unionsrättsakter och nationella rättsakter som skyddar immateriella rättigheter, i synnerhet direktiv 2001/29/EG, 2004/48/EG och (EU) 2019/790.

9. Denna förordning kompletterar, och påverkar inte tillämpningen av, unionsrätt som syftar till att främja konsumenters intressen och säkerställa en hög nivå av konsumentskydd samt att skydda deras hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen, i synnerhet direktiv 93/13/EEG, 2005/29/EG och 2011/83/EU.

10. Denna förordning hindrar inte ingåendet av frivilliga avtal om laglig datadelning, inbegripet avtal som ingås på ömsesidig grund, som uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 10

Tvistlösning

1. Användare, datahållare och datamottagare ska ha tillgång till ett tvistlösningsorgan, som certifierats i enlighet med punkt 5 i denna artikel, för att lösa tvister enligt artiklarna 4.3, 4.9 och 5.12 samt tvister avseende rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor för tillgängliggörande av data på ett öppet sätt i enlighet med detta kapitel och kapitel IV.

2. Tvistlösningsorganen ska informera de berörda parterna om avgifter eller mekanismer som används för att fastställa avgifter innan dessa parter begär ett beslut.

3. När det gäller tvister som hänskjutits till ett tvistlösningsorgan enligt artiklarna 4.3, 4.9 och 5.12, om tvistlösningsorganet avgör en tvist till förmån för användaren eller datamottagaren, ska datahållaren bära alla de avgifter som tas ut av tvistlösningsorganet och ersätta den användaren eller den datamottagaren för alla andra rimliga kostnader som denne har ådragit sig i samband med tvistlösningen. Om tvistlösningsorganet avgör en tvist till förmån för datahållaren ska användaren eller datamottagaren inte vara skyldig att ersätta några avgifter eller andra utgifter som datahållaren har betalat eller ska betala i samband med tvistlösningen, såvida inte tvistlösningsorganet finner att användaren eller datamottagaren uppenbart har handlat i ond tro.

4. Kunder och leverantörer av databehandlingstjänster ska ha tillgång till ett tvistlösningsorgan, som certifierats i enlighet med punkt 5 i denna artikel, för att lösa tvister som rör överträdelser av kundernas rättigheter och de skyldigheter som leverantörer av databehandlingstjänster har, i enlighet med artiklarna 23–31.

5. Den medlemsstat där tvistlösningsorganet är etablerat ska på begäran av det organet certifiera detta organ, om organet har visat att det uppfyller samtliga följande villkor:

a)	Det är opartiskt och oberoende, och ska fatta sina beslut i enlighet med tydliga, icke-diskriminerande och rättvisa förfaranderegler.

b)	Det har den sakkunskap som krävs, i synnerhet när det gäller rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor, inbegripet ersättning, och om att göra data tillgängliga på ett öppet sätt, vilket innebär att organet på ett effektivt sätt kan fastställa dessa villkor.

c)	Det kan enkelt nås genom elektronisk kommunikationsteknik.

d)	Det kan anta beslut på ett snabbt, effektivt och kostnadseffektivt sätt på minst ett av unionens officiella språk.

6. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de tvistlösningsorgan som certifierats i enlighet med punkt 5. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över dessa organ på en särskild webbplats och hålla den uppdaterad.

7. Ett tvistlösningsorgan ska vägra att behandla en begäran om lösning av en tvist som redan har hänskjutits till ett annat tvistlösningsorgan eller till en domstol i en medlemsstat.

8. Ett tvistlösningsorgan ska ge parterna möjlighet att inom rimlig tid framföra sina synpunkter i frågor som dessa parter har begärt ska prövas vid det organet. I detta sammanhang ska varje part i en tvist förses med inlagorna från den andra parten i tvisten och eventuella utlåtanden från experter. Parterna ska ges möjlighet att lämna synpunkter på sådana inlagor och utlåtanden.

9. Ett tvistlösningsorgan ska fatta sitt beslut i en fråga som hänskjutits till det inom 90 dagar efter mottagandet av en begäran enligt punkterna 1 och 4. Detta beslut ska vara skriftligt eller på ett varaktigt medium och ska åtföljas av en motivering.

10. Tvistlösningsorganen ska utarbeta och offentliggöra årliga verksamhetsrapporter. Sådana årliga rapporter ska innehålla i synnerhet följande information:

a)	En sammanställning av utgången av tvister.

b)	Den genomsnittliga tid det har tagit att lösa tvister.

c)	De vanligaste skälen till tvister.

11. För att underlätta utbytet av information och bästa praxis får ett tvistlösningsorgan besluta att inkludera rekommendationer i den rapport som avses i punkt 10 om hur problem kan undvikas eller lösas.

12. Ett tvistlösningsorgans beslut ska endast vara bindande för parterna om parterna uttryckligen och innan tvistlösningsförfarandet inleds har samtyckt till att beslutet är bindande.

13. Denna artikel påverkar inte parters rätt att söka ett effektivt rättsmedel inför en domstol i en medlemsstat.

Artikel 13

Oskäliga avtalsvillkor som ensidigt åläggs ett annat företag

1. Ett avtalsvillkor om åtkomst till och användning av data eller om ansvar och rättsmedel vid överträdelse eller uppsägande av datarelaterade skyldigheter som ett företag ensidigt har ålagt ett annat företag ska inte vara bindande för det senare företaget om det är oskäligt.

2. Ett avtalsvillkor som återspeglar tvingande bestämmelser i unionsrätten eller bestämmelser i unionsrätten som skulle vara tillämpliga om frågan inte reglerades i avtalsvillkoren, ska inte anses vara oskäligt.

3. Ett avtalsvillkor är oskäligt om det är av sådan art att dess användning i hög grad avviker från god affärssed vid åtkomst till och användning av data i strid med god tro och god sed.

4. Ett avtalsvillkor ska i synnerhet vara oskäligt med avseende på tillämpningen av punkt 3 om det har till syfte eller verkan att

a)	utesluta eller begränsa ansvaret för den part som ensidigt ålagt villkoret för uppsåtliga handlingar eller grov oaktsamhet,

b)	utesluta de rättsmedel som står till buds för den part som ensidigt har ålagts villkoret i händelse av underlåtenhet att fullgöra avtalsförpliktelser eller utesluta ansvar för den part som ensidigt ålade avtalsvillkoret vid ett åsidosättande av dessa skyldigheter,

c)	ge den part som ensidigt har föreskrivit villkoret ensamrätt att avgöra om de data som lämnas är i överensstämmelse med avtalet eller att tolka något avtalsvillkor.

5. Ett avtalsvillkor ska antas vara oskäligt med avseende på tillämpningen av punkt 3 om det har till syfte eller verkan att

a)	på ett olämpligt sätt begränsa rättsmedlen vid underlåtenhet att fullgöra avtalsförpliktelser eller begränsa ansvaret vid ett åsidosättande av dessa skyldigheter eller utvidga ansvaret för det företag som ensidigt har ålagts villkoret,

tillåta den part som ensidigt införde villkoret att få åtkomst till och använda den andra avtalsslutande partens data på ett sätt som avsevärt skadar den andra avtalsslutande partens legitima intressen, särskilt när sådana data innehåller kommersiellt känsliga data eller skyddas av företagshemligheter eller immateriella rättigheter,

hindra den part som ensidigt har ålagts villkoret att använda de data som den parten har tillhandahållit eller genererat under avtalsperioden, eller att begränsa användningen av sådana data i en sådan omfattning att den parten inte har rätt att använda, samla in, få åtkomst till eller kontrollera sådana data eller utnyttja värdet av sådana data på ett adekvat sätt,

d)	hindra den part som ensidigt har ålagts villkoret att säga upp avtalet inom rimlig tid,

e)	hindra den part som ensidigt har ålagts villkoret att erhålla en kopia av de data som den parten har tillhandahållit eller genererat under avtalets löptid eller inom en rimlig tidsperiod efter det att avtalet sagts upp,

göra det möjligt för den part som ensidigt ålägger villkoret att säga upp avtalet med oskäligt kort varsel, med beaktande av varje rimlig möjlighet för den andra avtalsslutande parten att byta till en alternativ och jämförbar tjänst och den ekonomiska skada som följer av en sådan uppsägning, såvida det inte finns tungt vägande skäl för detta,

göra det möjligt för den part som ensidigt ålägger villkoret att väsentligt ändra det pris som anges i avtalet eller andra materiella villkor för de data som ska delas med avseende på deras art, format, kvalitet eller kvantitet, om inget giltigt skäl och ingen rätt för den andra parten att säga upp avtalet vid en sådan ändring anges i avtalet.

Första stycket g ska inte påverka villkor genom vilka den part som ensidigt ålägger villkoret förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal med obestämd löptid, förutsatt att det i avtalet anges ett giltigt skäl för sådana ensidiga ändringar, att den part som ensidigt ålägger villkoret är skyldig att underrätta den andra avtalsslutande parten med rimligt varsel om sådana avsedda ändringar och att den andra avtalsslutande parten har rätt att utan kostnad säga upp avtalet vid en ändring.

6. Ett avtalsvillkor ska anses vara ensidigt ålagt i den mening som avses i denna artikel om det har tillhandahållits av en avtalsslutande part och den andra avtalsslutande parten inte har kunnat påverka dess innehåll trots försök att förhandla om det. Det åligger den avtalsslutande part som har tillhandahållit avtalsvillkoret att bevisa att villkoret inte har införts ensidigt. Den avtalspart som har tillhandahållit det omtvistade avtalsvillkoret kan inte göra gällande att villkoret är ett oskäligt avtalsvillkor.

7. Om det oskäliga avtalsvillkoret kan avskiljas från övriga villkor i avtalet ska dessa återstående villkor vara bindande.

8. Denna artikel är inte tillämplig på avtalsvillkor som anger avtalets huvudsakliga syfte eller på prisets lämplighet i förhållande till de data som lämnas i utbyte.

9. Parterna i ett avtal som omfattas av punkt 1 ska inte utesluta tillämpningen av denna artikel, avvika från den eller ändra dess verkan.

KAPITEL V

GÖRA DATA TILLGÄNGLIGA FÖR OFFENTLIGA ORGAN, KOMMISSIONEN, EUROPEISKA CENTRALBANKEN OCH UNIONSORGAN PÅ GRUNDVAL AV ETT EXCEPTIONELLT BEHOV

Artikel 35

Interoperabilitet för databehandlingstjänster

1. Öppna interoperabilitetsspecifikationer och harmoniserade standarder för interoperabla databehandlingstjänster ska

a)	om det är tekniskt möjligt åstadkomma interoperabilitet mellan olika databehandlingstjänster som omfattar samma tjänstetyp,

b)	förbättra portabiliteten för digitala tillgångar mellan olika databehandlingstjänster som omfattar samma tjänstetyp,

c)	om det är tekniskt möjligt underlätta funktionell likvärdighet mellan olika databehandlingstjänster som avses i artikel 30.1 som omfattar samma tjänstetyp,

d)	inte inverka negativt på säkerhet och integritet för databehandlingstjänster och data,

e)	vara utformade på ett sådant sätt att det möjliggör tekniska framsteg och införande av nya funktioner och innovation inom databehandlingstjänster.

2. Öppna interoperabilitetsspecifikationer och harmoniserade standarder för interoperabla databehandlingstjänster ska på ett adekvat sätt hantera

a)	aspekterna av interoperabilitet i molnet när det gäller transportinteroperabilitet, syntaktisk interoperabilitet, semantisk datainteroperabilitet, beteendeinteroperabilitet och policyinteroperabilitet,

b)	aspekterna av dataportabilitet i molnet vad gäller syntaktisk dataportabilitet, semantisk dataportabilitet och portabilitet för datapolicy,

c)	aspekterna av applikationer i molnet vad gäller syntaktisk applikationsportabilitet, applikationsportabilitet för instruktioner, applikationsportabilitet för metadata, applikationsportabilitet för beteende och applikationsportabilitet för policy.

3. De öppna interoperabilitetsspecifikationerna ska uppfylla kraven i bilaga II till förordning (EU) nr 1025/2012.

4. Efter att ha beaktat relevanta internationella och europeiska standarder och självregleringsinitiativ får kommissionen i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1025/2012 begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar harmoniserade standarder som uppfyller de väsentliga krav som fastställs i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

5. Kommissionen får genom genomförandeakter anta gemensamma specifikationer på grundval av öppna interoperabilitetsspecifikationer som omfattar alla de väsentliga krav som fastställs i punkterna 1 och 2.

6. Vid utarbetandet av utkastet till den genomförandeakt som avses i punkt 5 i denna artikel ska kommissionen beakta synpunkterna från de relevanta behöriga myndigheter som avses i artikel 37.5 h och andra relevanta organ eller expertgrupper och vederbörligen samråda med alla berörda parter.

7. Om en medlemsstat anser att en gemensam specifikation inte helt uppfyller de väsentliga krav som fastställs i punkterna 1 och 2 ska den underrätta kommissionen om detta genom att lämna en detaljerad förklaring. Kommissionen ska bedöma denna detaljerade förklaring och får vid behov ändra genomförandeakten om fastställande av den gemensamma specifikationen i fråga.

8. Vid tillämpning av artikel 30.3 ska kommissionen genom genomförandeakter offentliggöra hänvisningar till harmoniserade standarder och gemensamma specifikationer för interoperabla databehandlingstjänster i ett centralt unionsregister över standarder för interoperabla databehandlingstjänster.

9. De genomförandeakter som avses i denna artikel ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 46.2.

Artikel 37

Behöriga myndigheter och datasamordnare

1. Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen och efterlevnaden av denna förordning (behöriga myndigheter). Medlemsstaterna får inrätta en eller flera nya myndigheter eller förlita sig på befintliga myndigheter.

2. Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet ska den bland dem utse en datasamordnare för att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och bistå enheter som omfattas av denna förordning i alla frågor som rör dess tillämpning och efterlevnad. De behöriga myndigheterna ska, vid utövandet av de uppgifter och befogenheter som tilldelats dem enligt punkt 5, samarbeta med varandra.

3. De tillsynsmyndigheter som ansvarar för att övervaka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 ska ansvara för att övervaka tillämpningen av den här förordningen när det gäller skyddet av personuppgifter. Kapitlen VI och VII i förordning (EU) 2016/679 ska gälla i tillämpliga delar.

Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka tillämpningen av denna förordning i den mån den berör kommissionen, Europeiska centralbanken eller unionsorgan. Där det är relevant ska artikel 62 i förordning (EU) 2018/1725 gälla i tillämpliga delar.

Uppgifterna och befogenheterna för de tillsynsmyndigheter som avses i denna punkt ska utövas med avseende på behandling av personuppgifter.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel gäller följande:

a)	När det gäller sektorsspecifika frågor som rör åtkomst till och användning av data i samband med tillämpningen av denna förordning ska sektorsmyndigheternas behörighet respekteras.

b)	Den behöriga myndighet som ansvarar för tillämpningen och kontrollen av efterlevnaden av artiklarna 23–31, 34 och 35 ska ha erfarenhet på området data och elektroniska kommunikationstjänster.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna och befogenheterna för de behöriga myndigheterna är tydligt definierade och omfattar följande:

a)	Öka datakompetensen och medvetenheten bland de användare och enheter som omfattas av denna förordning om deras rättigheter och skyldigheter enligt denna förordning.

Hantera klagomål som härrör från påstådda överträdelser av denna förordning, inbegripet vad gäller företagshemligheter, och i lämplig utsträckning undersöka föremålet för klagomålen och regelbundet inom rimlig tid informera de klagande, i tillämpliga fall i enlighet med nationell rätt, om hur utredningen fortskrider och om resultatet av den, särskilt om ytterligare utredning eller samordning med en annan behörig myndighet är nödvändig.

c)	Utföra undersökningar om frågor som rör tillämpningen av denna förordning, inbegripet på grundval av information som erhålls från en annan behörig myndighet eller offentlig myndighet.

d)	Ålägga effektiva, proportionella och avskräckande ekonomiska sanktioner, som kan inbegripa viten och sanktioner med retroaktiv verkan, eller inleda rättsliga förfaranden för åläggande av böter,

e)	Övervaka den tekniska och relevanta kommersiella utveckling som är relevant för tillgängliggörande och användning av data,

Samarbeta med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och, i förekommande fall, med kommissionen eller Europeiska datainnovationsstyrelsen, för att säkerställa en konsekvent och effektiv tillämpning av denna förordning, inbegripet utbyte av all relevant information på elektronisk väg, utan oskäligt dröjsmål, även avseende punkt 10 i denna artikel.

Samarbeta med de relevanta behöriga myndigheter som ansvarar för genomförandet av andra unionsrättsakter eller nationella rättsakter, inbegripet med myndigheter med behörighet på området data och elektroniska kommunikationstjänster, med den tillsynsmyndighet som ansvarar för att övervaka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 eller med sektorsmyndigheter för att säkerställa att den här förordningen verkställs i överensstämmelse med annan unionsrätt och nationell rätt.

h)	Samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna för att säkerställa att artiklarna 23–31, artikel 34 och 35 verkställs i överensstämmelse med annan unionsrätt och självreglering som är tillämplig på leverantörer av databehandlingstjänster.

i)	Säkerställa att bytesavgifter avskaffas i enlighet med artikel 29.

j)	Granska de begäranden om data som gjorts enligt kapitel V.

Om en datasamordnare har utsetts ska denna underlätta det samarbete som avses i första stycket f, g och h och på begäran bistå de behöriga myndigheterna.

6. Datasamordnaren ska, om en sådan behörig myndighet har utsetts,

a)	fungera som enda kontaktpunkt för alla frågor som rör tillämpningen av denna förordning,

b)	säkerställa att offentliga organs begäranden om att göra data tillgängliga på grund av ett exceptionellt behov enligt kapitel V finns tillgängliga för allmänheten på nätet och främja frivilliga avtal om datadelning mellan offentliga organ och datahållare,

c)	årligen informera kommissionen om de avslag som det underrättats om enligt artiklarna 4.2, 4.8 och 5.11.

7. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namnen på de behöriga myndigheterna och deras uppgifter och befogenheter samt, i tillämpliga fall, namnet på datasamordnaren. Kommissionen ska föra ett offentligt register över dessa myndigheter.

8. När de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter i enlighet med denna förordning ska de vara opartiska och stå fria från all yttre påverkan, direkt eller indirekt, och får varken begära eller ta emot instruktioner i enskilda ärenden från någon annan offentlig myndighet eller någon privat part.

9. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har tillräckliga personalresurser och tekniska resurser och relevant sakkunskap för att de på ett effektivt sätt ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med denna förordning.

10. Enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ska omfattas av behörigheten för den medlemsstat där de är etablerade. Om enheten är etablerad i fler än en medlemsstat ska den anses omfattas av behörigheten för den medlemsstat där den har sitt huvudsakliga etableringsställe, dvs. där enheten har sitt huvudkontor eller säte från vilket de huvudsakliga finansiella funktionerna och den operativa kontrollen utövas.

11. Varje enhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen, och som inte är etablerad i unionen, ska utse en rättslig företrädare i en av medlemsstaterna.

12. För att säkerställa efterlevnaden av denna förordning ska enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen bemyndiga en rättslig företrädare som de behöriga myndigheterna ska vända sig till utöver eller i stället för enheten med avseende på alla frågor som rör denna enhet. Den rättsliga företrädaren ska samarbeta med de behöriga myndigheterna och, på begäran, för dessa på ett övergripande sätt påvisa de åtgärder som vidtagits och de bestämmelser som införts av enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.

13. En enhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen ska anses omfattas av den medlemsstats behörighet där dess rättsliga företrädare finns. Att en sådan enhet utser en rättslig företrädare ska inte påverka denna enhets ansvar eller rättsliga åtgärder som kan vidtas mot denna enhet. Fram till dess att en enhet utser en rättslig företrädare i enlighet med denna artikel ska den i tillämpliga fall omfattas av alla medlemsstaters behörighet med avseende på att säkerställa tillämpningen och efterlevnaden av denna förordning. Varje behörig myndighet får utöva sin behörighet, inbegripet genom att ålägga effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, förutsatt att enheten inte är föremål för verkställighetsförfaranden enligt denna förordning avseende samma sakförhållanden vid en annan behörig myndighet.

14. De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att från användare, datahållare eller datamottagare, eller deras rättsliga företrädare, som omfattas av deras medlemsstats behörighet begära all information som krävs för att kontrollera efterlevnaden av denna förordning. Varje begäran om information ska stå i proportion till den underliggande uppgiftens utförande och innehålla en motivering.

15. Om en behörig myndighet i en medlemsstat begär bistånd eller verkställighetsåtgärder från en behörig myndighet i annan medlemsstat ska den lämna en motiverad begäran. En behörig myndighet ska vid mottagandet av en sådan begäran utan oskäligt dröjsmål lämna ett svar med detaljerade uppgifter om de åtgärder som har vidtagit eller som avses att vidtas.

16. Behöriga myndigheter ska respektera principen om konfidentialitet samt om yrkes- och affärshemligheter och ska skydda personuppgifter i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. All information som utbyts inom ramen för en begäran om bistånd och som tillhandahålls enligt denna artikel får användas endast med avseende på det ärende för vilket den har begärts.

Artikel 40

Sanktioner

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Senast den 12 september 2025 ska medlemsstaterna till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder samt utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar som berör dem. Kommissionen ska regelbundet uppdatera och föra ett lättillgängligt offentligt register över dessa åtgärder.

3. Medlemsstaterna ska beakta rekommendationerna från Europeiska datainnovationsstyrelsen och följande icke uttömmande kriterier för åläggande av sanktioner för överträdelser av denna förordning:

a)	Överträdelsens art, allvar, omfattning och varaktighet.

b)	Varje åtgärd som den överträdande parten har vidtagit för att begränsa eller avhjälpa den skada som överträdelsen har orsakat.

c)	Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av den överträdande parten.

d)	De ekonomiska fördelar som den överträdande parten har erhållit eller de förluster denna har undvikit genom överträdelsen, i den mån sådana fördelar eller förluster kan fastställas på ett tillförlitligt sätt.

e)	Eventuella andra försvårande eller förmildrande omständigheter som är tillämpliga på ärendet.

f)	Den överträdande partens årsomsättning i unionen under det föregående räkenskapsåret.

4. För överträdelser av de skyldigheter som fastställs i kapitlen II, III och V i denna förordning får de tillsynsmyndigheter som ansvarar för att övervaka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 inom ramen för sin behörighet påföra administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 83 i förordning (EU) 2016/679 på upp till det belopp som avses i artikel 83.5 i den förordningen.

5. För överträdelser av de skyldigheter som fastställs i kapitel V i denna förordning får Europeiska datatillsynsmannen inom ramen för sin behörighet påföra administrativa sanktionsavgifter i enlighet med artikel 66 i förordning (EU) 2018/1725 på upp till det belopp som avses i artikel 66.3 i den förordningen.

Artikel 44

Andra unionsrättsakter som reglerar rättigheter och skyldigheter avseende åtkomst till och användning av data

1. De specifika skyldigheterna att göra data tillgängliga mellan företag, mellan företag och konsumenter, och i undantagsfall mellan företag och offentliga organ, i unionsrättsakter som trädde i kraft senast den 11 januari 2024, och delegerade akter eller genomförandeakter som antagits på grundval av dessa, ska inte påverkas.

2. Denna förordning påverkar inte sådan unionsrätt som, mot bakgrund av behoven inom en sektor, ett gemensamt europeiskt dataområde eller ett område av allmänt intresse, fastställer ytterligare krav, särskilt när det gäller följande:

a)	Tekniska aspekter på dataåtkomst.

b)	Begränsningar av datahållares rätt att få åtkomst till eller använda vissa data som tillhandahålls av användarna.

c)	Aspekter som går utöver åtkomst till och användning av data.

3. Denna förordning, med undantag för kapitel V, påverkar inte tillämpningen av sådan unionsrätt och nationell rätt som föreskriver åtkomst till och godkännande av användning av data för vetenskapliga forskningsändamål.

Artikel 47

Ändring av förordning (EU) 2017/2394

I bilagan till förordning (EU) 2017/2394 ska följande punkt läggas till:

”29.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2854 av den 13 december 2023 om harmoniserade regler för skälig åtkomst till och användning av data och om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv (EU) 2020/1828 (dataförordningen) (OJ L, 2023/2854, 22.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2854/oj).”

Artikel 48

Ändring av direktiv (EU) 2020/1828

I bilaga I till direktiv (EU) 2020/1828 ska följande punkt läggas till:

”68.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2854 av den 13 december 2023 om harmoniserade regler för skälig åtkomst till och användning av data och om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv (EU) 2020/1828 (dataförordningen) (EUT L OJ L, 2023/2854, 22.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2854/oj).”

Artikel 50

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 12 september 2025.

De skyldigheter som följer av artikel 3.1 ska tillämpas på de uppkopplade produkter och de tillhörande tjänster som släpps ut på marknaden efter den 12 september 2026.

Kapitel III ska endast tillämpas på skyldigheter att göra data tillgängliga enligt unionsrätt eller nationell lagstiftning som antagits i enlighet med unionsrätten som träder i kraft efter den 12 september 2025.

Kapitel IV ska tillämpas på avtal som ingås efter den 12 september 2025..

Kapitel IV ska tillämpas från och med den 12 september 2027 på avtal som ingåtts den 12 september 2025 eller tidigare, under förutsättning att de

a)	har ingåtts på obestämd tid, eller

b)	löper ut minst 10 år efter den 11 januari 2024.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2023.

På Europaparlamentets vägnar

R. METSOLA

Ordförande

På rådets vägnar

P. NAVARRO RÍOS

Ordförande

(1) EUT C 402, 19.10.2022, s. 5.

(2) EUT C 365, 23.9.2022, s. 18.

(3) EUT C 375, 30.9.2022, s. 112.

(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 november 2023 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 november 2023.

(5) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

(9) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (EUT L 172, 17.5.2021, s. 79).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 27.10.2022, s. 1).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1543 av den 12 juli 2023 om europeiska utlämnandeorder och europeiska bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden och för verkställighet av fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd till följd av straffrättsliga förfaranden (EUT L 191, 28.7.2023, s. 118).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1544 av den 12 juli 2023 om fastställande av harmoniserade regler för att utse utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för insamling av elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden (EUT L 191, 28.7.2023, s. 181).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45).

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (EUT L 130, 17.5.2019, s. 92).

(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/868 av den 30 maj 2022 om europeisk dataförvaltning och om ändring av förordning (EU) 2018/1724 (dataförvaltningsakten) (EUT L 152, 3.6.2022, s. 1).

(23) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).

(24) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).

(25) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

(26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (förordningen om digitala marknader) (EUT L 265, 12.10.2022, s. 1).

(27) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

(28) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 26.6.2019, s. 56).

(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20).

(30) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen (EUT L 303, 28.11.2018, s. 59).

(31) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster (EUT L 136, 22.5.2019, s. 1).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 (EUT L 333, 27.12.2022, s. 1).

(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).

(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(35) Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).

(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).

(37) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (EUT L 409, 4.12.2020, s. 1).

(38) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(39) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/2854/oj

ISSN 1977-0820 (electronic edition)

whereas

keyboard_tab Data Act 2023/2854 SV

Data Act 2023/2854 SV