keyboard_tab Data Act 2023/2854 SV

1.   Uppkopplade produkter ska utformas och tillverkas, och tillhörande tjänster ska utformas och tillhandahållas, så att produktdata och data från tillhörande tjänster, inbegripet relevanta metadata som krävs för att tolka och använda dessa data, som standard är direkt tillgängliga för användaren, när detta är relevant och tekniskt möjligt, på ett enkelt, säkert och kostnadsfritt sätt i ett heltäckande, strukturerat, allmänt använt och maskinläsbart format.

2.   Innan ett avtal om köp, hyra eller leasing av en uppkopplad produkt ingås ska försäljaren, uthyraren eller leasegivaren, som kan vara tillverkaren, lämna åtminstone följande information till användaren på ett tydligt och begripligt sätt:

3.   Innan ett avtal om tillhandahållande av en tillhörande tjänst ingås ska leverantören av en sådan tjänst lämna åtminstone följande information till användaren på ett tydligt och begripligt sätt:

1.   Ett avtalsvillkor om åtkomst till och användning av data eller om ansvar och rättsmedel vid överträdelse eller uppsägande av datarelaterade skyldigheter som ett företag ensidigt har ålagt ett annat företag ska inte vara bindande för det senare företaget om det är oskäligt.

2.   Ett avtalsvillkor som återspeglar tvingande bestämmelser i unionsrätten eller bestämmelser i unionsrätten som skulle vara tillämpliga om frågan inte reglerades i avtalsvillkoren, ska inte anses vara oskäligt.

3.   Ett avtalsvillkor är oskäligt om det är av sådan art att dess användning i hög grad avviker från god affärssed vid åtkomst till och användning av data i strid med god tro och god sed.

4.   Ett avtalsvillkor ska i synnerhet vara oskäligt med avseende på tillämpningen av punkt 3 om det har till syfte eller verkan att

5.   Ett avtalsvillkor ska antas vara oskäligt med avseende på tillämpningen av punkt 3 om det har till syfte eller verkan att

Första stycket g ska inte påverka villkor genom vilka den part som ensidigt ålägger villkoret förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal med obestämd löptid, förutsatt att det i avtalet anges ett giltigt skäl för sådana ensidiga ändringar, att den part som ensidigt ålägger villkoret är skyldig att underrätta den andra avtalsslutande parten med rimligt varsel om sådana avsedda ändringar och att den andra avtalsslutande parten har rätt att utan kostnad säga upp avtalet vid en ändring.

6.   Ett avtalsvillkor ska anses vara ensidigt ålagt i den mening som avses i denna artikel om det har tillhandahållits av en avtalsslutande part och den andra avtalsslutande parten inte har kunnat påverka dess innehåll trots försök att förhandla om det. Det åligger den avtalsslutande part som har tillhandahållit avtalsvillkoret att bevisa att villkoret inte har införts ensidigt. Den avtalspart som har tillhandahållit det omtvistade avtalsvillkoret kan inte göra gällande att villkoret är ett oskäligt avtalsvillkor.

7.   Om det oskäliga avtalsvillkoret kan avskiljas från övriga villkor i avtalet ska dessa återstående villkor vara bindande.

8.   Denna artikel är inte tillämplig på avtalsvillkor som anger avtalets huvudsakliga syfte eller på prisets lämplighet i förhållande till de data som lämnas i utbyte.

9.   Parterna i ett avtal som omfattas av punkt 1 ska inte utesluta tillämpningen av denna artikel, avvika från den eller ändra dess verkan.

1.   Från och med den 12 januari 2027 får leverantörer av databehandlingstjänster inte ta ut några bytesavgifter av kunden för bytesprocessen.

2.   Från och med den 11 januari 2024 till och med 12 januari 2027 får leverantörer av databehandlingstjänster ta ut nedsatta bytesavgifter av kunden för bytesprocessen.

3.   De nedsatta bytesavgifter som avses i punkt 2 får inte överstiga de kostnader som är direkt kopplade till den berörda bytesprocessen som uppstår för leverantören av databehandlingstjänster.

4.   Innan leverantörer av databehandlingstjänster ingår avtal med en kund ska de förse den presumtiva kunden med tydlig information om vilka standardavgifter och straffavgifter för förtida uppsägning som kan komma att utkrävas, samt om de nedsatta bytesavgifterna som kan komma att utkrävas under den tidsperiod som avses i punkt 2.

5.   I förekommande fall ska leverantörer av databehandlingstjänster tillhandahålla information till en kund om databehandlingstjänster som inbegriper mycket komplexa eller kostsamma byten eller för vilka det är omöjligt att byta utan betydande störningar i data, digitala tillgångar eller tjänstearkitektur.

6.   I tillämpliga fall ska leverantörerna av databehandlingstjänster göra den information som avses i punkterna 4 och 5 allmänt tillgänglig för kunderna via en särskild del av sin webbplats eller på något annat lättillgängligt sätt.

7.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 45 med avseende på att komplettera denna förordning genom att inrätta en övervakningsmekanism som låter kommissionen övervaka de bytesavgifter som tas ut av leverantörer av databehandlingstjänster på marknaden för att säkerställa att avskaffandet och nedsättningen av bytesavgifter enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln kommer att genomföras i enlighet med de tidsfrister som föreskrivs i de punkterna.

1.   Leverantörer av databehandlingstjänster ska vidta alla adekvata tekniska, organisatoriska och rättsliga åtgärder, inbegripet avtal, för att förhindra internationell statlig åtkomst och tredjeländers statliga åtkomst till och överföring av icke-personuppgifter som innehas i unionen, om en sådan överföring eller åtkomst skulle strida mot unionsrätten eller den berörda medlemsstatens nationella rätt, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 eller 3.

2.   Beslut eller domar från en domstol i ett tredjeland och beslut från en administrativ myndighet i ett tredjeland där det krävs att en leverantör av databehandlingstjänster överför eller ger åtkomst till icke-personuppgifter som omfattas av denna förordning och som innehas i unionen ska endast erkännas eller genomföras på något som helst sätt om de grundar sig på en internationell överenskommelse, såsom ett fördrag om ömsesidig rättslig hjälp, som gäller mellan det begärande tredjelandet och unionen, eller ett sådant avtal mellan det begärande tredjelandet och en medlemsstat.

3.   I de fall då, i avsaknad av en internationell överenskommelse som avses i punkt 2, en leverantör av databehandlingstjänster är adressat för ett beslut eller en dom från en domstol i ett tredjeland eller ett beslut från en administrativ myndighet i ett tredjeland om att överföra eller ge åtkomst till icke-personuppgifter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som innehas i unionen, och efterlevnaden av ett sådant beslut skulle riskera att medföra att adressaten bryter mot unionsrätten eller den berörda medlemsstatens nationella rätt, ska tredjelandsmyndigheten motta eller få åtkomst till sådana data endast om

Beslutets eller domens adressat får begära ett yttrande från det relevanta nationella organ eller den relevanta nationella myndighet som har behörighet för internationellt samarbete i rättsliga frågor, för att avgöra om de villkor som anges i första stycket är uppfyllda, särskilt när den anser att beslutet kan avse företagshemligheter och andra kommersiellt känsliga data samt innehåll som skyddas av immateriella rättigheter eller att överföringen kan leda till återidentifiering. Det relevanta nationella organet eller den relevanta nationella myndigheten får samråda med kommissionen. Om adressaten anser att beslutet eller domen kan inkräkta på unionens eller dess medlemsstaters nationella säkerhets- eller försvarsintressen ska den begära ett yttrande från det relevanta nationella organet eller den relevanta nationella myndigheten för att avgöra om begärda data rör unionens eller dess medlemsstaters nationella säkerhets- eller försvarsintressen. Om adressaten inte har fått något svar inom en månad, eller om yttrandet av ett sådant organ eller en sådan myndighet visar att de villkor som anges i första stycket inte är uppfyllda, får adressaten avslå begäran om överföring eller åtkomst till icke-personuppgifter av dessa skäl.

Europeiska datainnovationsstyrelsen, som avses i artikel 42, ska ge råd till och bistå kommissionen vid utarbetandet av riktlinjer för bedömningen av huruvida de villkor som avses i första stycket i denna punkt är uppfyllda.

4.   Om de villkor som fastställs i punkt 2 eller 3 är uppfyllda ska leverantören av databehandlingstjänster tillhandahålla den minsta mängd data som är tillåten som svar på en begäran, på grundval av en rimlig tolkning av den begäran av den leverantör, det relevanta nationella behöriga organ eller den relevanta behöriga nationella myndighet som avses i punkt 3 andra stycket.

5.   Leverantören av databehandlingstjänster ska informera kunden om att det finns en begäran från en myndighet i ett tredjeland om att få åtkomst till dess data innan leverantören tillmötesgår den begäran, utom när begäran tjänar brottsbekämpande ändamål och så länge som detta är nödvändigt för att upprätthålla den brottsbekämpande verksamhetens effektivitet.

1.   Deltagare i dataområden som erbjuder data eller datatjänster till andra deltagare ska uppfylla följande väsentliga krav för att underlätta interoperabiliteten mellan data, datadelningsmekanismer och datadelningstjänster samt mellan gemensamma europeiska dataområden, som är ändamåls- eller sektorsspecifika eller sektoröverskridande interoperabla ramar för gemensamma standarder och praxisformer för delning eller gemensam behandling av data för bland annat utveckling av nya produkter och tjänster, vetenskaplig forskning eller civilsamhällsinitiativ:

Kraven kan vara av allmän karaktär eller avse specifika sektorer, samtidigt som sambandet med krav som härrör från annan unionsrätt eller nationell rätt beaktas fullt ut.

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 45 i denna förordning med avseende på att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, med avseende på de krav som till sin natur inte kan ge den avsedda effekten om de inte specificeras närmare i bindande unionsrättsakter och för att korrekt återspegla den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen.

Kommissionen ska, när den antar delegerade akter, beakta råd från Europeiska datainnovationsstyrelsen i enlighet med artikel 42 c iii.

3.   Deltagare i dataområden som erbjuder data eller datatjänster till andra deltagare i dataområden som uppfyller de harmoniserade standarder eller delar av dem vars hänvisningar är offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla de väsentliga krav som fastställs i punkt 1, i den mån dessa krav omfattas av sådana harmoniserade standarder eller delar av dem.

4.   Kommissionen ska enligt artikel 10 i förordning (EU) nr 1025/2012 begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar harmoniserade standarder som uppfyller de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

5.   Kommissionen får genom genomförandeakter anta gemensamma specifikationer som omfattar något av eller alla de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 om följande villkor är uppfyllda:

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 46.2.

6.   Innan kommissionen utarbetar ett utkast till genomförandeakt som avses i punkt 5 i denna artikel ska den underrätta den kommitté som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 1025/2012 om att den anser att villkoren i punkt 5 i den här artikeln är uppfyllda.

7.   Vid utarbetandet av utkastet till den genomförandeakt som avses i punkt 5 ska kommissionen beakta råd från Europeiska datainnovationsstyrelsen och synpunkter från andra relevanta organ eller expertgrupper och vederbörligen samråda med alla berörda parter.

8.   Deltagare i dataområden som erbjuder data eller datatjänster till andra deltagare i dataområden som uppfyller de gemensamma specifikationer som fastställs genom genomförandeakter som avses i punkt 5 eller delar av dem ska förutsättas överensstämma med de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 i den mån dessa krav omfattas av sådana gemensamma specifikationer eller delar av dem.

9.   Om en harmoniserad standard antas av en europeisk standardiseringsorganisation och föreslås för kommissionen för offentliggörande av hänvisningen till den i Europeiska unionens officiella tidning, ska kommissionen bedöma den harmoniserade standarden i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012. När en hänvisning till en harmoniserad standard offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning ska kommissionen upphäva de genomförandeakter som avses i punkt 5 i denna artikel, eller delar av dem som omfattar samma väsentliga krav som omfattas av den harmoniserade standarden.

10.   Om en medlemsstat anser att en gemensam specifikation inte helt uppfyller de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 ska den underrätta kommissionen om detta genom att lämna en detaljerad förklaring. Kommissionen ska bedöma denna detaljerade förklaring och får vid behov ändra genomförandeakten om fastställande av den gemensamma specifikationen i fråga.

11.   Kommissionen får anta riktlinjer med beaktande av förslaget från Europeiska datainnovationsstyrelsen i enlighet med artikel 30 h i förordning (EU) 2022/868 om fastställande av interoperabla ramar för gemensamma standarder och praxisformer för de gemensamma europeiska dataområdenas funktion.

1.   Säljaren av en applikation som använder smarta kontrakt eller, i avsaknad av en sådan, den person vars närings- eller yrkesverksamhet inbegriper användning av smarta kontrakt för andra inom ramen för genomförandet av ett avtal eller en del av det om att tillgängliggöra data ska säkerställa att dessa smarta kontrakt efterlever följande väsentliga krav:

2.   Säljaren av ett smart kontrakt eller, i avsaknad av en sådan, den person vars närings- eller yrkesverksamhet inbegriper användning av smarta kontrakt för andra inom ramen för genomförandet av ett avtal eller en del av det om att tillgängliggöra data ska utföra en bedömning av överensstämmelse i syfte att uppfylla de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 och, när dessa krav är uppfyllda, utfärda en EU-försäkran om överensstämmelse.

3.   Genom att utarbeta en EU-försäkran om överensstämmelse ska försäljaren av en applikation som använder smarta kontrakt eller, i avsaknad av en sådan, den person vars närings- eller yrkesverksamhet inbegriper användning av smarta kontrakt för andra inom ramen för genomförandet av ett avtal eller en del av det om att tillgängliggöra data vara ansvarig för efterlevnaden av de väsentliga krav som fastställs i punkt 1.

4.   Ett smart kontrakt som uppfyller de harmoniserade standarder eller de relevanta delarna av dessa standarder och vars hänvisningar är offentliggjorda i Europeiska unionens officiella tidning ska förutsättas uppfylla de väsentliga krav som fastställs i punkt 1, i den mån dessa krav omfattas av sådana harmoniserade standarder eller delar av dem.

5.   Kommissionen ska enligt artikel 10 i förordning (EU) nr 1025/2012 begära att en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer utarbetar harmoniserade standarder som uppfyller de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

6.   Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta gemensamma specifikationer som omfattar något av eller alla de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 om följande villkor är uppfyllda:

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 46.2.

7.   Innan kommissionen utarbetar ett utkast till den genomförandeakt som avses i punkt 6 i denna artikel ska den underrätta den kommitté som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 1025/2012 om att den anser att villkoren i punkt 6 i den här artikeln är uppfyllda.

8.   Vid utarbetandet av utkastet till den genomförandeakt som avses i punkt 6 ska kommissionen beakta råd från Europeiska datainnovationsstyrelsen och synpunkter från andra relevanta organ eller expertgrupper och vederbörligen samråda med alla berörda parter.

9.   Säljaren av ett smart kontrakt eller, i avsaknad av en sådan, den person vars närings- eller yrkesverksamhet inbegriper användning av smarta kontrakt för andra inom ramen för genomförandet av ett avtal eller en del av det om att tillgängliggöra data som uppfyller de gemensamma specifikationer som fastställs genom genomförandeakter som avses i punkt 6 eller delar av dem ska förutsättas överensstämma med de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 i den mån dessa krav omfattas av sådana gemensamma specifikationer eller delar av dem.

10.   Om en harmoniserad standard antas av en europeisk standardiseringsorganisation och föreslås för kommissionen för offentliggörande av hänvisningen till den i Europeiska unionens officiella tidning, ska kommissionen bedöma den harmoniserade standarden i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012. När en hänvisning till en harmoniserad standard offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning ska kommissionen upphäva de genomförandeakter som avses i punkt 6 i denna artikel, eller delar av dem som omfattar samma väsentliga krav som de som omfattas av den harmoniserade standarden.

11.   Om en medlemsstat anser att en gemensam specifikation inte helt uppfyller de väsentliga krav som fastställs i punkt 1 ska den underrätta kommissionen om detta genom att lämna en detaljerad förklaring. Kommissionen ska bedöma denna detaljerade förklaring och får vid behov ändra genomförandeakten om fastställande av den gemensamma specifikationen i fråga.

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen och efterlevnaden av denna förordning (behöriga myndigheter). Medlemsstaterna får inrätta en eller flera nya myndigheter eller förlita sig på befintliga myndigheter.

2.   Om en medlemsstat utser mer än en behörig myndighet ska den bland dem utse en datasamordnare för att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och bistå enheter som omfattas av denna förordning i alla frågor som rör dess tillämpning och efterlevnad. De behöriga myndigheterna ska, vid utövandet av de uppgifter och befogenheter som tilldelats dem enligt punkt 5, samarbeta med varandra.

3.   De tillsynsmyndigheter som ansvarar för att övervaka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679 ska ansvara för att övervaka tillämpningen av den här förordningen när det gäller skyddet av personuppgifter. Kapitlen VI och VII i förordning (EU) 2016/679 ska gälla i tillämpliga delar.

Europeiska datatillsynsmannen ska ansvara för att övervaka tillämpningen av denna förordning i den mån den berör kommissionen, Europeiska centralbanken eller unionsorgan. Där det är relevant ska artikel 62 i förordning (EU) 2018/1725 gälla i tillämpliga delar.

Uppgifterna och befogenheterna för de tillsynsmyndigheter som avses i denna punkt ska utövas med avseende på behandling av personuppgifter.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel gäller följande:

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna och befogenheterna för de behöriga myndigheterna är tydligt definierade och omfattar följande:

Om en datasamordnare har utsetts ska denna underlätta det samarbete som avses i första stycket f, g och h och på begäran bistå de behöriga myndigheterna.

6.   Datasamordnaren ska, om en sådan behörig myndighet har utsetts,

7.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namnen på de behöriga myndigheterna och deras uppgifter och befogenheter samt, i tillämpliga fall, namnet på datasamordnaren. Kommissionen ska föra ett offentligt register över dessa myndigheter.

8.   När de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter i enlighet med denna förordning ska de vara opartiska och stå fria från all yttre påverkan, direkt eller indirekt, och får varken begära eller ta emot instruktioner i enskilda ärenden från någon annan offentlig myndighet eller någon privat part.

9.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har tillräckliga personalresurser och tekniska resurser och relevant sakkunskap för att de på ett effektivt sätt ska kunna utföra sina uppgifter i enlighet med denna förordning.

10.   enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning ska omfattas av behörigheten för den medlemsstat där de är etablerade. Om enheten är etablerad i fler än en medlemsstat ska den anses omfattas av behörigheten för den medlemsstat där den har sitt huvudsakliga etableringsställe, dvs. där enheten har sitt huvudkontor eller säte från vilket de huvudsakliga finansiella funktionerna och den operativa kontrollen utövas.

11.   Varje enhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen, och som inte är etablerad i unionen, ska utse en rättslig företrädare i en av medlemsstaterna.

12.   För att säkerställa efterlevnaden av denna förordning ska enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen bemyndiga en rättslig företrädare som de behöriga myndigheterna ska vända sig till utöver eller i stället för enheten med avseende på alla frågor som rör denna enhet. Den rättsliga företrädaren ska samarbeta med de behöriga myndigheterna och, på begäran, för dessa på ett övergripande sätt påvisa de åtgärder som vidtagits och de bestämmelser som införts av enheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.

13.   En enhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och som gör uppkopplade produkter tillgängliga eller erbjuder tillhörande tjänster i unionen ska anses omfattas av den medlemsstats behörighet där dess rättsliga företrädare finns. Att en sådan enhet utser en rättslig företrädare ska inte påverka denna enhets ansvar eller rättsliga åtgärder som kan vidtas mot denna enhet. Fram till dess att en enhet utser en rättslig företrädare i enlighet med denna artikel ska den i tillämpliga fall omfattas av alla medlemsstaters behörighet med avseende på att säkerställa tillämpningen och efterlevnaden av denna förordning. Varje behörig myndighet får utöva sin behörighet, inbegripet genom att ålägga effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, förutsatt att enheten inte är föremål för verkställighetsförfaranden enligt denna förordning avseende samma sakförhållanden vid en annan behörig myndighet.

14.   De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att från användare, datahållare eller datamottagare, eller deras rättsliga företrädare, som omfattas av deras medlemsstats behörighet begära all information som krävs för att kontrollera efterlevnaden av denna förordning. Varje begäran om information ska stå i proportion till den underliggande uppgiftens utförande och innehålla en motivering.

15.   Om en behörig myndighet i en medlemsstat begär bistånd eller verkställighetsåtgärder från en behörig myndighet i annan medlemsstat ska den lämna en motiverad begäran. En behörig myndighet ska vid mottagandet av en sådan begäran utan oskäligt dröjsmål lämna ett svar med detaljerade uppgifter om de åtgärder som har vidtagit eller som avses att vidtas.

16.   Behöriga myndigheter ska respektera principen om konfidentialitet samt om yrkes- och affärshemligheter och ska skydda personuppgifter i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt. All information som utbyts inom ramen för en begäran om bistånd och som tillhandahålls enligt denna artikel får användas endast med avseende på det ärende för vilket den har begärts.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 29.7 och 33.2 ges till kommissionen tills vidare från och med den 11 januari 2024.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 29.7 och 33.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 29.7 eller 33.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Kommissionen ska senast den 12 september 2028 genomföra en utvärdering av denna förordning och lämna en rapport om de viktigaste resultaten till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I utvärderingen ska särskilt följande bedömas:

2.   Kommissionen ska senast den 12 september 2028 genomföra en utvärdering av denna förordning och lämna en rapport om de viktigaste resultaten till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I denna utvärdering ska effekterna av artiklarna 23–31, 34 och 35 bedömas, särskilt när det gäller prissättning och mångfalden av databehandlingstjänster som erbjuds inom unionen, med särskilt fokus på leverantörer som är mikroföretag och små och medelstora företag.

3.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med de uppgifter som är nödvändiga för att utarbeta de rapporter som avses i punkterna 1 och 2.

4.   På grundval av de rapporter som avses i punkterna 1 och 2 kan kommissionen om så är lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet i syfte att ändra denna förordning.